Vredens globalisering

I tidskriften Axess nr 4 2017 recenseras boken ”Age of Anger” av Pankaj Mishra. Recensenten Joel Halldorf börjar med att konstatera: ”När den arabiska våren svepte fram uppfattade jag, som de flesta moraliskt anständiga människor, nyheterna som goda. Demokrati i Mellanöstern tycktes inom räckhåll … Idag, när arabisk vår har förbytts i sekteristiska strider, samtidigt som det europeiska projektet tycks vara på väg att haverera, och då USA experimenterar med auktoritarianism, mår jag helt klart sämre som människa …”

Boken ”Age of Anger” av Pankaj Mishra försöker förklara varför det blivit så här. En sammanfattning av denna bok genom att brutalt klippa citat ur ovan angivna recension är vanskligt, men värt ett försök — så här:

• Tesen i Age of Anger är att ”… de uppenbara materiella framstegen i längden inte kan uppväga de kulturella bristerna.”
• ”I fokus står modernitetens mörka undersida: De som lämnas utanför, som kommer för sent eller av olika skäl tar avstånd från hela projektet. Bland dessa frodas en gränsöverskridande vrede som förenar anarkister och fascister i slutet av 1800-talet med IS- och Vit makt-terrorister idag.”
• ”Mishras grundidé är att inträdet i moderniteten innebär ett kulturellt trauma. Framväxten av ett industriellt, kapitalistiskt samhälle rycker människor ur deras traditionella sammanhang: lokala band, kulturella seder och religiösa traditioner. Givetvis kunde dessa vara snäva och förtryckande, men de gav ändå människan en plats, en mening och en riktning i livet.”
• ”Terroristerna kommer inte själva från proletariatet, utan är snarare människor som … finns på pinnhålet precis nedanför de framgångsrika. Men enligt Mishra sätter de ord på … det bittra föraktet för dem som blivit herrar i en värld som utger sig för att vara jämlik …”.
• ”Dagens politiska konvulsioner ser Mishra som en följd av att den europeiska erfarenheten av moderniteten nu har blivit global. Därmed har också vreden globaliserats, vilket har fött allt från islamistisk terror till hindunationalism. Författaren är själv uppvuxen på den indiska landsbygden, och har på nära håll sett sin omgivning ryckas upp ur ’en förmodern värld av myter, religion och seder’, men utan att få del av modernitetens välsignelser.”
• ”I detta läge kan man nästan höra Johan Norberg invända: Men folk har ju fått det bättre! Kurvorna pekar uppåt och fattigdomen trycks tillbaka. Det är förvisso sant, men Mishras poäng är för det första att du måste få ett betydande mått av materiella välsignelser för att det ska väga upp förlusten av förmoderna meningsstrukturen. Att enbart lyftas över fattigdomsstrecket räcker inte.”

Människan söker frälsning, och moderniteten erbjuder också en sådan. Men den stavas inte fromhet, dygd och självvald fattigdom, utan självförverkligande och ekonomisk framgång. I en global, kapitalistisk ekonomi är frälsningen i denna form per definition tillgänglig enbart för några få.

• ”Dessutom: människan söker frälsning, och moderniteten erbjuder också en sådan. Men den stavas inte fromhet, dygd och självvald fattigdom, utan självförverkligande och ekonomisk framgång. I en global, kapitalistisk ekonomi är frälsningen i denna form per definition tillgänglig enbart för några få … De övriga står utanför och får nöja sig med att betrakta den kreativa klassens lyckade liv: servera dem närodlat kaffe medan de daytradar, designar en app eller knackar fram en recension till en välrenommerad kulturtidskrift. Och eftersom vi lever i en meritokrati får de dessutom lära sig att deras plats i hierarkin beror på att de antingen saknar talang eller också inte har ansträngt sig tillräckligt hårt.”
• ”Nu dyker Daniel Suhonen upp på den andra axeln, viskandes: Allt är nyliberalismens fel! … Man kan hävda att välfärdsstaten erbjöd social stabilitet och en slags framtidsvision: det solidariska samhället. … Men samtidigt var den svenska statsindividualismen fenomenal på att upplösa såväl traditionell kultur som mellanmänskliga band. Kanske kunde ett par årtionden av hejdlös tillväxt … skyla över de kulturella bristerna, men i längden var det inte möjligt.”

Recensionens avslutning är ett antiklimax, men inte desto mindre viktig i politiska sammanhang:

• ”Men till vem ska vi då gå? Bokens avslutning lämnar en lika frustrerat som som när man läser Nina Björk: en förträfflig kulturanalys, men ingen politisk vägledning – vilket är talande för var vänstern idag befinner sig. Allt Mishra orkar till slutord är att i närmast gymnasiala ordalag stryka under ’behovet av ett sant transformativt tänkande kring både jaget och världen’. Jaså – men vad betyder det? Och hur, vad eller åtminstone: I vilken riktning? Vi får inga svar. Därmed liknar han de nihilister och anarkister han porträtterar: han kan riva ner, men inte bygga upp.”

Allt ovan är alltså hämtat från Axess nr 4 2017: En recension (skriven av Joel Halldorf, med rubriken Vredens globalisering) av boken ”Age of anger” av Pankaj Mishra.