Ett skattefinansierat nanny-system, nej tack!
Regeringen föreslår att föräldrar ska kunna överlåta 90 dagar av föräldrapenningen till ”någon annan som är försäkrad”, det vill säga vem som helst som har en sjukpenninggrundande inkomst. S-kvinnors Annika Strandhäll varnar för att det skulle kunna leda till att vi får ett ”nanny-system” i Sverige (Aftonbladet, 4/9). Det är tyvärr troligt att effekten av regeringens föräldraförsäkringsförslag blir just det.
Föräldradagar som papporna skulle ha tagit lär i stället föras över till mormor, farmor, moster, faster – eller nannys.
I tisdagens SVT Aktuellt betonade Moderaternas Jessica Rosencrantz, ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, vikten av valfrihet. Hon kallade förslaget för en frihetsreform, ja till och med en ”jämställdhetsreform”. Rosencrantz har en poäng i att dagens system inte är anpassat till ensamstående mammor eller stjärnfamiljer med fler än två föräldrar. Men varför inte i så fall riktade lösningar, i stället för en generell med risker?
När det äntligen har börjat bli accepterat för det stora flertalet pappor att vara föräldralediga från arbetet vore det en sorglig utveckling att vrida klockan bakåt.
Det är inte första gången borgerliga politiker väljer ”valfrihet” när politiska förslag har konsekvenser för jämställdheten. Under alliansregeringens år var Kristdemokraternas vårdnadsbidrag – ett bidrag för föräldrar som tog hand om barnet hemma i stället för att lämna på förskola – ett tydligt exempel. Över 90 procent av dem som använde bidraget var kvinnor. Bland dessa kvinnor var dessutom lågutbildade och de med utländsk bakgrund överrepresenterade. Just där jämställdhetsarbetet behövs som mest, lyckades alltså KD-bidraget motarbeta det.
Idén om att politiken ska anpassas till diverse önskemål – även om de motarbetar jämställdhet – återkommer i flera frågor. Bland andra Andreas Johansson Heinö, på näringslivets tankesmedja Timbro, argumenterade tidigare för könsseparata badtider på kommunala badhus då folk efterfrågar dem.
Men det valfrihetshögern gör är att man blandar ihop friheten att välja och välja bort, med rätten att få bidrag och politiska anpassningar för sina val.
Det finns pappor som inte vill ta ut en enda föräldradag. Och ingen hindrar föräldrar som vill anlita barnvakter. Men som Annika Strandhäll påpekar ska vi inte ha någon skattefinansierad ”frihet” från jämställdhet.
Sakine Madon
Ledarkrönika 7 september 2023
Senast uppdaterad: fredag 8 september 2023
