Månadsbrev december

I mellandagarna var vi och tittade på Storvretacupen. Den första matchen började tufft. Laget vi hejade på släppte in ett mål nästan direkt och matchen slutade i en svidande förlust, trots ett reduceringsmål i slutet. Några av killarna gick av planen arga, besvikna och med blanka ögon.

Samtidigt som många av oss njutit av julens överflöd larmas det om barn som snattar för att de inte får mat så att de blir mätta hemma. I kommunstyrelsen beslutades nyligen om nya riktlinjer för ekonomiskt bistånd. I Alliansens första förslag fanns stöd till tv-licens – men inte till internet. Efter påpekanden togs tv-licensen bort, men styret sa fortfarande nej till internet, med stöd av SD. Visst finns undantag, men hur ska man klara sig i dagens samhälle utan internet? Att ställa krav, men samtidigt ta bort förutsättningarna att klara dem är ovärdigt.

Samtidigt skärper regeringen kraven i skollagen. SFI ska nu klaras på tre år. För den som kommer hit utan skolbakgrund och med krigstrauman är det ett närmast omöjligt krav. Klarar du inte SFI – då kastas du ut. Samtidigt skuldbeläggs människor för att de inte kan svenska. Hur ska man bli en del av samhället utan språket? Hur ska man lära sig språket om man inte fårv ara kvar i utbildningen?

Även komvux drabbas. Tre veckors frånvaro utan intyg kan innebära att du förlorar din plats. Visst ska det finnas krav – jag är själv uppväxt med ”Gör din plikt, kräv din rätt”. Men det vi ser nu är något annat: fler människor pressas längre bort från samhället. Klyftorna ökar och ansvaret skjuts över på kommunerna.

Jag vill se ett samhälle som ger människor en ärlig chans att lyckas – och en möjlighet att komma tillbaka när man misslyckas. Vi behöver skolor där personalen hinner se barn och unga. Vi behöver skyddsnät som håller, inte brister och ett samhälle som absolut ställer krav men samtidigt fortsätter tro på människor och det livslånga lärandet.

På innebandymatchen sa jag att det gjorde ont att se killarna så tagna av förlusten. Svaret jag fick var klokt:

”Det vore värre om det inte gjorde ont. Då hade de slutat bry sig.”

Det gjorde ont att förlora makten i kommunen. Men vi har använt tiden till att samla oss, analysera och förbereda oss. Vi ska vinna valet 2026 – inte för vår egen skull, utan för att samhället håller på att dras isär. För att det ska gå behöver vi vara många, för att bredda perspektiven. Prata med grannar, kollegor och vänner.

Killarna i Storvretacupen vann nästa match. Nu är det vår tur. Det är nio månader kvar till valet. Nu har vi chansen att ändra riktning för Tierps kommun och för Sverige. Du behövs för att det ska bli verklighet!

Gott nytt valår – nu kör vi!

Ert kommunalråd i opposition

Viktoria Söderling