Månadsbrev juni

Äntligen är de här, de ljusa varma sommarkvällarna. Att få ta en långpromenad, ta en tur påcykeln eller bara sitta ute på altanen och njuta med en bok eller trevligt sällskap. Några veckor för återhämtning, att ladda batterierna men också för att stanna upp och utvärdera samt ompröva årets mål.

Rörelse är viktigt för oss alla, en av de sporter som är viktig för att få fler att röra sig är fotboll. Fotboll är en av de billigare sporterna, som skapar möjligheter för att många unga att röra på sig, bli en del av en grupp och ha roligt tillsammans. Att konstgräsplanen vid Aspenskolan är uttjänt och behöver bytas ut råder det ingen tvekan om, det borde redan varit gjort. Nu har alliansen tillsammans med SD beslutat att anlägga en ny konstgräsplan på Vegavallens B-plan samt en ny niomannaplan. De finns beräkningar som säger att en helt ny plan är ca tre gångerdyrare än att renovera befintlig. Samtidigt har vi fått tydliga underlag från ekonomichefen som säger att vi inte har råd med alla planerade investeringar. Så den stora frågan är, när borgarna väljer den dyrare fotbollsplanen, vilken av alla andra viktiga investeringar väljer de bort? Där har vi tyvärr inte fått något svar…

Under de där promenaderna och cykelturerna handlar tankarna oftast om rörelse. I många olika perspektiv, min egen rörelse så klart. Hur vi kan skapa rörelse i människors liv. Viktigaste är dock tankarna kring hur vi kan skapa mer liv i vår egen rörelse. För någon kväll sedan lyssnade jag på en pod där just tankarna om att bygga rörelse lyftes. I podden ”Stoppa pressarna med Daniel Suhonen” samtalade Elisabeth Lindberg med Joel Halldorf under rubriken ”Jubelåret-dags för skuldavskrivning”. Mina fördomar om Joel Halldorf, som är professor i kyrkohistoria, ställdes på ända och jag inspirerades verkligen av deras samtal. Jubelåret beskrivs i bibeln som ett tillfälle att börja om, till exempel genom att skriva av skulder. Det kan inte vara rimligt att tillgångar ackumuleras hos ett fåtal och de som har fått mer på alla andras bekostnad. Intressanta tankegångar också kring hur folkrörelser kan utvecklas.

Under kvällarna på altanen hoppas jag ta mig igenom några avslappnande feelgoodböcker av Lucy Dillon, men också boken ”Politik på riktigt – handbok för sociala ingenjörer” av Irene Wennemo. Den kollega som rekommenderade den sa skämtsamt ”Förbered dig med pennor och små lappar, du kommer vilja gör anteckningar”. På bokens baksida kan läsas ”Den här boken riktar sig till dem som inte nöjer sig med att prata eller klaga. Den är till för dem som vill ändra något på riktigt. Den svarar på frågan hur politiska reformer ska utformas och genomföras för att bli verklighet. Det här är boken för den som tror på politikens förmåga till förändring och som själv vill bli social ingenjör.” Jag hoppas att fler blir enormt peppade av att läsa den baksidan, jag vill i alla fall vara en politiker vars reformer kan genomföras och bli verklighet.

Apropå att sätta nya och utvärdera redan satta mål, så kämpar jag på med mitt personliga målför 2025; att ha tränat 100 pass innan nyår. Så hur går det? Nu när vi är halvvägs kan jagkonstatera att jag hittills bockat av 40 pass. Så det känns nåbart, det gäller att fortsätta kämpa. Folkhälsa är så viktigt, och ska vi kunna vara trovärdiga i att prata om det gäller det att börja med sig själv. Framför allt gäller det ju att vara i form för att springa i trappuppgångar i valrörelsen nästa år. Vad är ditt mål? Har du idéer kring hur vi kan utveckla partiet eller frågor vi borde driva i kommunen? Hör av dig, jag ser fram emot att få lyssna till din tankar! Om 15 månader är det val!

Glad sommar! Ert kommunalråd i opposition

Viktoria Söderling