Sverige ska bli mer som Sverige!
Sedan 1980-talet har Sverige förändrats. Magdalena Andersson beskriver förändringen hon själv har upplevt, och utgångspunkterna för arbetet med att ta fram en ny samhällsanalys.
Sverige är på många sätt ett fantastiskt land. Men jag tror att många håller med mig om att någonting har gått förlorat de senaste decennierna. Vi möter en avtagande samhällsgemenskap, där den enskilde människan förväntas lösa problem som vi tidigare tagit gemensamt ansvar för. I takt med att vi blir alltmer av främlingar för varandra minskar också viljan att bidra till det gemensamma. Utvecklingen påskyndas, och påhejas, i rask takt av Sverigedemokraternas högerregering vars projekt ställer grupp mot grupp, svensk mot svensk. Det socialdemokratiska projektet står klart: Vi måste förstärka den svenska samhällsgemenskapen med en politisk riktning byggd på rättvisa, respekt och gemensamt ansvar. Det är utgångspunkten för den mellanvalsstrategi som partistyrelsen tidigare i år fattade beslut om.
På 1980-talet, när jag själv var SSU:are, var Sverige ett världens mest jämlika länder. På bara någon generation hade vi gått från fattigdom till utvecklat industriland. Genom socialdemokratiskt samhällsbygge hade välfärden byggts ut, folkhemmets trygghet etablerats och arbetsrätten och facken successivt stärkts.
Men de senaste decennierna har utvecklingen gått åt ett annat håll. Inkomstklyftorna har vuxit lavinartat – toppen har dragit ifrån och botten har halkat efter. En hög migration möttes upp av en alltför svag integration, vilket resulterade i en ökad segregation. Samtidigt tilltog urbaniseringen när allt fler människor lämnade landsbygden för att flytta in till städerna. Nationalstatens politiska förmåga har försvagats till förmån för marknadskrafterna.
Det politiska svaret har varit otillräckligt. Olika högerregeringen har drivit på utvecklingen. Vi socialdemokrater har vid varje givet tillfälle försökt att göra det bästa av situationen, men ofta har förutsättningarna varit svaga – det är uppenbart att vi inte har förmått att göra tillräckligt. Det gäller inte minst sedan mitten av 2000-talet; när vi går till riksdagsval år 2026 kommer Sveriges riksdag att ha haft en högermajoritet i 20 år.
Vi ser resultaten av utvecklingen. Klyftorna mellan människor växer, också mellan stad och land. Vi har en sönderprivatiserad välfärd, där stora multinationella koncerner tjänar miljardbelopp på våra barn i skolan – just där behoven är som mest skriande. Segregationen sätter djupa spår och förändrar vårt samhälle i grunden. Den bidrar till gängkriminalitetens utbredning, inte minst genom att fungera som grogrund för nyrekrytering av allt yngre killar. Killar som kastas in i en parallell värld, där rån, våld och skjutningar är vardag. Därtill lämnas alltför många arbetslösa utan en ordentlig chans att komma in på arbetsmarknaden, trots att behoven är skriande. Behoven av att fler får lära sig språket, få de färdigheter som krävs för att komma i jobb och bli en del av samhället är enorma.
Det här är farligt för sammanhållningen i vårt land. Vi känner mindre samhörighet med varandra, när det blir upp till individen att ensam lösa problem där man egentligen borde få stöd av samhället. De gemensamma referenspunkterna blir färre. Sammantaget är det tydligt att gemenskapen i samhället avtar – och det riskerar att bli en självsnurrande spiral. För när gemenskapen avtar så avtar också viljan att bidra till det gemensamma.
När Sverigedemokraternas högerregering tillträdde hade många väljare en förhoppning om att någonting i samhället skulle bli annorlunda. Det blir det också, men knappast i den riktning som människor efterfrågar. I stället för att vända utvecklingen spär de på den. Löftesbrotten och övergivandet av princip efter princip är en sak, men än värre är att hela deras politiska projekt syftar till att öka splittringen i vårt land.
De använder den ekonomiska krisen till att ytterligare öka klassklyftorna, genom att rikta stora skattesänkningar till höginkomsttagare i stället för att prioritera vanligt folk. De underfinansierar välfärden, vilket riskerar att leda till att det är barnen i skolan, sjuka i vården och äldre i omsorgen som får betala priset för krisen. Dessutom skär de ner på arbetsmarknadspolitiken, just när lågkonjunkturen slår till och fler riskerar att bli arbetslösa.
Det handlar inte om isolerade politiska händelser, utan om ett större politiskt projekt. Sverigedemokraternas högerregering har som mål att ställa svensk mot svensk, grupp mot grupp – de vill helt enkelt montera ner det som håller oss samman. Vi ser det också i vardagen, där många människor vittnar om ett helt annat klimat efter valet. Det handlar om hat och hot, såväl på nätet som i vardagen. Om glåpord som slängs efter människor, på tunnelbanan eller på bussen. Man ger sig till och med på barn, bara för att de säljer majblommor, samtidigt som företrädare för Sverigedemokraterna sprider grumliga konspirationsteorier om folkutbyte. Samtidigt ger man sig på kulturen, akademin och till och med oppositionens finansiering.
Utvecklingen späs på av de traditionella högerpartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. De ger samma sverigedemokrater verklig politisk makt, och står passivt och tittar på när de använder den för sina mörka syften.
Det är fel riktning för Sverige. Vi behöver mer sammanhållning mellan människor – en ny, starkare samhällsgemenskap. Den måste utgå från traditionella principer som byggt upp vårt land: Rättvisa, respekt och gemensamt ansvar.
Som svar på situationen har partistyrelsen fattat beslut om att dra igång det största politikutvecklingsprojektet på decennier. Elva arbetsgrupper har tillsatts med uppgiften att uppdatera vår samhällsanalys. Den analysen ska sedan ligga till grund för att ta fram en politik för att stärka samhällsgemenskapen genom reformförslag som ökar rättvisan, respekten och viljan att ta gemensamt ansvar för vårt land. Det handlar om att vi ska ta oss an de stora frågorna: Hur unga kan återfå framtidstron, hur vi kan säkerställa ett gemensamt språk, stärka välfärden, bryta segregationen och klara klimatomställningen så att det funkar för vanligt folk och skapa framtidens jobb och arbetsmarknad, för att nämna några.
Målet är inte bara att vi ska ha en politik som kan vinna valet 2026, utan att formera ett socialdemokratiskt politiskt projekt som kan föra Sverige in i 2030-talet.
I det arbetet behöver vi vara många, så bidra gärna du också. Alla goda krafter behövs. Politikutvecklingsgrupperna har fått till uppgift att samråda brett i partiet och samhället, men ta gärna kontakt med dem eller din arbetarekommun om du har tankar och idéer om hur vi kan öka sammanhållningen i Sverige. Kontaktuppgifterna finns på Socialdemokraternas hemsida.
Det kommer att vara ett intensivt arbete fram till partikongressen 2025. Många timmar kommer att läggas ner när vi formerar oss framåt. I det arbetet ska vi komma ihåg en sak: Vi människor är inte så komplicerade. Oavsett var i Sverige vi råkar bo. Vi längtar alla efter fred, frihet och trygghet. Efter tillhörighet, gemenskap och sammanhållning.
Det handlar i grund och botten om att fortsätta med det samhällsprojekt som vi socialdemokrater har gjort sedan vårt partis grundande. Om att föra en politik som sätter vanligt folk i centrum och som kan bygga ett rättvist Sverige där vi samlas och håller ihop. Ett Sverige där vi ser till att alla kan vara med och bidra efter förmåga i gemensamt ansvar, och därmed också blir en del av samhällsgemenskapen. Där vi ställer höga förväntningar på den enskilde men också på att samhället ska finnas där när man behöver det. Ett land där vi respekterar varandra – oavsett storlek på plånboken, utbildning, jobb, var vi är födda, eller vem vi älskar.
Helt enkelt att Sverige ska bli lite mer som Sverige. Ett av världens bästa länder, som vi är så stolta över och älskar. Så att vi inte bara får en stolt historia att blicka tillbaka mot, utan också en framtid att längta efter.
Kom med du också!
Magdalena Andersson, partiordförande för Socialdemokraterna
Senast uppdaterad: tisdag 17 oktober 2023
